Eftersom Border Collien alltid avlats på sina vallningsegenskaper och inte på utseende eller bruks, så är det vallningsegenskaperna som är mest framträdande. Men trots att rasen endast avlats med tanke på prestation har typen bibehållits i stort sett konstant. En vallhund är avlad för att kunna springa milvis varje dag, letande efter får och samla ihop eller driva dessa varhelst hans ledare vill. I bland annat Storbritannien där fåraherdarna har sina får ute på enorma vidder klarar hundarna av att springa i oländig terräng och göra sitt jobb. Att då promenera en sväng runt kvarteret säger sig själv vara en droppe i havet för denna hundras.
Våra Border Collies i Sverige har många engelska gener i sig. Nu och då tas en ny hund in i Sverige för avel. Det finns även NyaZeeländsk Border Collie i Sverige. Den engelska varianten är långhårig medan den Nya Zeeländska typen är korthårig och har oftare nyanser av brunt i sig. Den förefaller i regel vara hetare och intensivare än de engelska hundarna.
Oj så roligt man kan ha som valp! Foto J Forsgren
Parningen
När man planerar att para sin tik bör man vara noggrann vid val av hanen. Det är viktigt att studera hanens sätt att valla. Det bästa är om tiken och hanen är lika i sitt vallningssätt. Ofta blir då valparna jämna i kullen och valpköparen har större chans att få den valp han eller hon önskar. Om tik och hane arbetar på helt skilda vis, till exempel om den ena är en stark eyedog och den andra kroppsvallare, kan det slå mycket ojämnt i valpkullen.
Om min tik eller hennes släktingar har problem med höfter, ögon, lynne, vallningsegenskaper med mera bör jag överväga att inte para tiken. Man måste också ingående studera hälsoläget hos hanen, hans syskon och de valpar han fått tidigare. Det är viktigt att höfter och ögon är utan anmärkning. Man bör också gärna höra sig för om övriga sjukdomar. Här kan avelsrådgivaren i din lokalklubb vara till god hjälp.
När det så är dags för parning är det lämpligast att tiken åker till hanen. Ibland räcker det med en parning. Men, för att vara på den säkra sidan kan man para några dagar efter varandra. Efter detta kommer den 63 dagar långa ”väntans tider”. Under denna tid bör man inte övergöda tiken och hon behöver också fortsatt motion. Hon kan fortsätta att jobba så mycket hon själv känner för. De sista veckorna, då hon är tjock och otymplig, tar hon det oftast själv lite lugnare.
Valpningen
När man börjar närma sig datumet för valpning är det bra om man kan kolla tikens temperatur. Hunden har normalt en temp på 38-39 grader. När temperaturen börjar sjunka vet man att valpningen har satt igång. Temperaturen kan gå så långt ner som till 36 grader. Under denna tid är tiken oftast mycket orolig och bäddar och krafsar. Redan någon vecka tidigare har man vant tiken vid en låda där hon skall valpa. När så bäddandet börjar är det bra om man kan övervaka att tiken bäddar i sin valplåda. Hon skall lära sig att känna sig trygg över att det är här hon sedemera skall valpa. Var uppmärksam denna ”bäddningstid”. Det har hänt att tikar sprungit och gömt sig under lador och uthus för att bädda och valpa på en plats där hon själv tycker det är lämpligt. Det kan vara ödesdigert om det är minusgrader ute!
När så själva utdrivningsstadiet börjar kan man hjälpa till med att hålla undan de valpar som redan kommit ut då en ny valp skall födas. Eventuellt kan man också hjälpa till med att dra av fosterhinnan på valpen som kommit ut om tiken inte hinner med. En del tikar klarar detta mycket bra själv och blir kanske störd om husse/matte lägger sig i för mycket. Spana på avstånd så tiken inte blir störd. Ingrip enbart då det är nödvändigt. Andra tikar är glada över att få hjälp och störs inte alls.
När valpningen är över och sista valpen kommit ut är det skönt för tiken att få en promenad för att rasta sig. Hon kommer inte att vilja vara ute någon längre stund utan vill gärna snabbt komma tillbaka till sina valpar. Väg eventuellt valparna de första dagarna för att se att mjölken hos tiken kommit igång ordentligt och för att se att alla valpar får ordentligt med mat. I övrigt är det bara att låta tiken i lugn och ro ta hand om sina små. De första veckorna är oftast mycket lugna då valparna håller sig i sin låda och bara sover och äter.
En jämn och fin valpkull efter Kelly och Big. Foto A Jonsson
Den närmaste tiden efter valpning ökar man försiktigt tikens matranson. Gör ingen snabb ökning och byt inte foder under denna tid. Tiken skall äta samma foder som man några veckor innan valpningen gått över till.
Allt eftersom valparna växer blir de livligare och livligare och kommer att kräva större utrymme. Det kan vara bra om man, när valparna får ögon vid 2 veckors ålder, kan öppna på ett nytt utrymme där man lägger ut tidningar. Valparna börjar nästan genast då försöka kravla sig iväg ut på tidningarna för att tömma tarmen. Det här är en mycket bra start på träningen att bli rumsren.
När valparna uppnått 8 veckors ålder är det så dags att lämna mamma och flytta till valpköparna. Innan dess skall valparna ha avmaskats ett par gånger och klorna skall ha klippts. Redan då valparna är ca 3-4 veckor är det dags för första kloklippningen. Om man inte klipper klorna är risken stor att de river tiken då de skall dia. Man tar en liten nagelsax och klipper bort den yttersta vassa spetsen på klorna. När valparna blir lite större måste man klippa klorna med en vanlig klotång.